Bloggande!?

Tänk vad mycket jag har skrivit på den här bloggen när jag har varit hemifrån(!), eller INTE! Det var ju absolut nödvändigt att starta en ny blogg för att skriva om alla mina upplevelser(?), or NOT! I morgon åker jag till Bromma där jag ska lämna Turbo för att på onsdag flyga till London. Där ska jag vara hos mina döttrar i ungefär en vecka och sedan blir det ytterligare en vecka i Bromma innan jag och Turbo tar tåget hem till Skivsjö och därmed är mitt äventyr slut för denna gång.
Tiden här har ju inte varit händelselös, i alla fall inte mer än hemma, men ändå tycks jag aldrig komma mig för att skriva nåt. Jag har tagit en massa bilder som jag har tänkt att jag skulle skriva om, men inte det. Ofta har jag nog redan skrivit bloggen i mitt huvud och då har det inte känts lika viktigt att sätta det på pränt.
Ja, ja, nu får det vara nog för ikväll.
Vi syns kanske?

Solsken och plusgrader!?

I morse (eller kanske förmiddag?) när jag vaknade och skulle gå ut med Turbo så lyste solen. Innan vi gick ut kollade jag termometern; plus 2 grader. Härligt tänkte jag och kände riktiga vårkänslor. På med kläder och skor, sele på hunden, öppnade dörren och gick ut...
En iskall vind slog emot mig! Eller snarare halv storm! Jag HATAR allt vad blåst heter! LURAD ne ne ne ne ne...........

November-vinter!?

Idag är det första advent och vi har säkert ett par decimeter snö och det kommer hela tiden mer. Det hade nog snöat uppemot en dm inatt och dessutom är det kallt. Idag visade solen sig visserligen men nu ikväll är det minus nio grader. MINUS NIO (9) GRADER i NOVEMBER!! En massa SNÖ i Bålsta (Stockholmstrakten!) och det är inte december ännu!? "I´m dreaming of a white christmas", jovisst, men sen får den gärna försvinna. Frågan är ju om snön kommer att töa bort tidigt eftersom den kom så tidigt? Den som lever får se.

Vårdcentraler och kollektivtrafik

Idag skulle jag ta PK-prov (blodprov man måste ta när man äter den blodförtunnande medicinen Waran) så jag tog bussen in till Bålsta för att få det gjort på Vårdcentralen. Jag tog med mig min hund Turbo, som jag band och kedjade fast utanför VDC för blodprovet brukar vara snabbt avklarat. Inne vid provtagningen finns en automat för kölappar där det finns två knappar varav den ena är för akuta ärenden så jag tryckte på den andra och fick nr.130. I väntrummet satt en äldre man och en mamma med en 5-6-årig flicka. På nummertavlan kom nr.799 upp och kvinnan och barnet gick in och jag tänkte att det måste vara den akuta kön. Det fanns två nummertavlor men på den andra hände ingenting. En äldre kvinna kom in i väntrummet och den andra tavlan visade nr.800, och så fortsatte det. Människor av skiftande åldrar och kön kom in och tavlan skiftade till ännu ett högt nr. men mitt och den äldre mannens nr. kom inte upp. Jag blev mer och mer irriterad och till slut knackade jag på den ena dörren, gick in och frågade om dom glömt oss med den andra sortens nr.lappar. Nej då, sa hon men jag gick ändå och tog en lapp från den andra köordningen för att gardera mig. Då kom 129 upp på tavlan och sedan blev det min tur. På en minut var provet taget och jag kunde gå därifrån och ut till Turbo. Nästa gång tänker jag ta en lapp till den akuta kön med en gång.
Nu hade jag missat bussen "hem" och nästa skulle gå om 1½ timme så jag funderade på om jag skulle åka till Sundbyberg och hälsa på min syster I. Jag ringde till henne och tänkte: om hon svarar åker jag dit. I svarade så jag tog nästa pendeltåg dit och hon bjöd på kaffe och gott fikabröd. Och jag tänkte på vad det är underbart med kollektivtrafik ändå. Jag menar sådan som den är här nere till skillnad mot i Skivsjö där bussen går därifrån en gång per dag och dit två gånger per dag. Utom på sommaren när det bara finns ringbil var annan dag. Men så är också folk bättre på att utnyttja kollektivtrafiken här nere trots att dom har bil. Så är det inte i Norrland där folk alltid tar bilen och sedan klagar på höga bensinpriser och på att det inte finns några bussar eller tåg. Men dom kan ju inte sitta och köra tomma heller, det är ju oekonomiskt (typiskt norrländskt med o- framför ord!).
Detta blev en lång klagovisa men ibland måste man få det ur sig.
Godnatt!

Snökaos!

Jaha, så har man åkt hit ner för att slippa snön och kylan i Norrland och vad händer då?! Ymnigt snöfall och hård blåst! TV-nyheterna rapporterar om kaos i trafiken och visar bilder på fordon i diken m.m. Reportrar står i blåst och snöfall och rapporterar och alla är helt överraskade. DEJAVÚ! Vi har hört det förut...
Skämt åsido, jag är inte överraskad och det tror jag inte att andra är heller. Kanske är det så att vi helst inte vill tänka på att vi har hela den här mörka, kalla, långa vintern framför oss? Vi vill gärna vänta ett tag till!? Vill att vintern ska vara kort och mild!?
Hur som helst; VINTERN ÄR HÄR!!!!!!

Klumpedunsen

Nu är jag och Turbo i Bålsta hos min syster K. Vi ska vara här hela vintern eftersom jag inte har någon värme i mitt eget hus i Skivsjö. Igår tog vi bussen in till centrum för att handla och så köpte jag ett periodkort till kollektivtrafiken. När detta var avklarat var det ungefär trekvart kvar till bussens avgångstid och jag kände att jag var ganska hungrig (såg en kvinna som åt korv)så vi gick till gatuköket vid busstationen. Jag band Turbo utanför och gick in och köpte korv med bröd till mig och en kall korv till honom. Det fanns en bänk vid gatuköket där jag satte mig och åt min mat och gav hunden hans. På och vid en annan bänk satt och stod 4-5 personer som man kanske kunde kalla a-lagare. Inne på gatuköket satt 2-3 personer och åt. När jag ätit färdigt reste jag mig för att gå och kasta mitt skräp och hur jag bar mig åt vet jag inte riktigt men jag ramlade handlöst på asfalten och drog i fallet med mig "dramaten". Det gjorde rejält ont i höger knä och jag skrapade mig på lillfingret så jag blödde men jag tog mig upp igen för egen maskin. Jag såg mig omkring men ingen av människorna omkring mig rörde en min och det var absolut ingen som rusade till undsättning eller ens frågade hur det gick.
Det kändes som om det blödde på knäet och jag kände mig en aning mörbultad men när jag kom hem och inspekterade mig själv hade jag bara något litet skrapsår på knäet. Det var visserligen rejält svullet men ändå ingen större skada skedd. Ganska klumpigt av mig dock.